Panik!

Idag fick jag verkligen en djupare förståelse för uttrycket att ha "hjärtat i halsgropen".
Mattias jobbar till 16 om dagarna, så oftast brukar vi äta direkt när han kommer hem sen går
jag en promenad med Hedda vid 17 tiden. Då har det ju börjat skymma och många är hemma och äter.
DÄRFÖR brukar jag gå i ett av spåren med Hedda som inte är upplyst, bara för att vi ska träna utan nån
direkt störning osv. Så även idag!

Allt gick jättebra och hon var duktig som hon faktiskt oftast är när hon är lös. Tro det eller ej!
Väl ute hade vi gått en stund när det plötsligt börjar braka i skogen och en STOR svart hund kommer rakt mot oss.

Hedda skrek till och sprang i panik åt andra hållet, jag tror inte ens hon hann uppfatta att det var en hund.
Hon blev så fruktansvärt rädd.. HEDDA, RÄDD!!!!!???
Matten till den stora svarta hunden lyckades ropa tillbaka den så den hann aldrig ifatt Hedda, endast en greyhound hade gjort det i den farten kan jag säga.. jösses!

Där stod jag, 5 sekunder senare jätteförvånad UTAN hund.
Vad gör man???? Min enda tanke var att försöka hålla mig till platsen, samtidigt som jag förstod
att Hedda knappast kommer tillbaka när hon blev sådär rädd, men jag bedömde det som att det var
omöjligt att avgöra vart jag skulle ta vägen om jag letade på måfå.

Jag ropade, stojjade, lockade, fjantade ALLT! Jag såg henne inte, men framför allt, hörde inte ens det där boxerflåset någonstans i närheten.. och nu var det MÖRKT.
Fick verkligen jobba med mig själv att inte få panik och hålla mig lugn, ville inte att det skulle höras i min röst hur orolig jag var. Efter 20-25 minuter stod jag inte ut, utan jag ringde hem till Mattias och bad om hjälp..
Precis när han var påväg kommer en kvinna..

- Är det här din hund???
- JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Det var ljuvligt att se henne!

Hon hade sett på Hedda att nått måste hänt så hon hade gått åt det hållet hon kommit rusande ifrån,
och till sist stött på mig!

" Hade du inte stått här bakom kurvan hade jag vänt och ringt polisen istället" sa hon.

Puuuh! Tusen tack, och det slutade lycklig den här gången.. imorgon LINA! :)

/ Hanna